Nya lärdomar
Jag märker att det inte blir så mycket uppdateringar här. Inte så många som jag skulle vilja i alla fall. Jag ids helt enkelt inte skriva.
Nu dock, blir här en liten beskrivning av min dag och läget just nu. Läget är nämligen tämligen ostabilt och denna ytterst unika torsdag har förlänat mig en hel del nya kunskaper, både oerhört livsviktigt relevanta och mer komiskt praktiska sådana. Idag har vi nämligen genomgått en kurs i HLR och första hjälpen.
HLR (Hjärt- och lungräddning för den som ej vet det) är mycket användbart. Det kan rädda liv, men det är jobbigt. Vi fick träna på bröstkompressioner varvat med blås, varefter vi skulle hålla igång i 10 minuter. Det är rätt kort tid, men det var jobbigt ändå. Jag har fått ännu mer respekt för sådana som verkligen har räddat en människa genom ihållande HLR under en längre tid. De är riktiga superhjältar.
Vad som var roligt var att vi fick var sin egen övningsdocka, kallad MiniAnne. Jag tycker dock att min nyvunna kompis mer liknar skådespelaren Steven Fry, så det är möjligt att jag döper om henne/honom. Det anser jag ha rätt till. Jag har ju trots allt räddat den stackarns liv idag.
De andra, mindre livsnödvändiga, kunskaperna tillförskaffade jag mig under fikapausen. Bland annat lärde min gode PBL-kamrat Märta ut hur man enkelt kan konstruera ett falskt personnummer. Det kan komma väl till hands, exempelvis om man vill resa billigt med barnbiljett på tåg. Jag vet inte om jag hade haft nerver till det, men det är ju alltid bra att veta.
Sedan lade Mattias, en annan god PBL-kamrat, fram ett förslag om att vi skulle ringa 118118 och fråga var Mekonomen i Falun ligger. Vi andra tappra läkarstudenter runt det rektangulära fikabordet blev oerhört nyfikna och bestämde oss för att ta oss an uppgiften. Vi blev dock varnade för att de på nummerupplysningen var rätt trötta på just den frågan. Vi ringde upp, tysta som möss, med högtalarna på, ställde frågan, fick svar, gapskrattade kollektivt och avslutade samtalet.
Halva dagen ägnades åt första hjälpen; L, A-D. Livsfarligt läge, airways, breathing, cirkulation, disability och exposure. Håll det i minnet.
Annars blev det övningar i grupp med folk som lekte häst och trillade ner från imaginära äppelträd.
Angående läget, som enligt mig själv förefaller tämligen ostabilt, kan jag bara rysa i känslor av nervositet och oro. Jag har min första tenta på tisdag, och jag finner ständigt nya undanflykter för att inte plugga. Bara det att denna uppdatering blev till är väl ett tecken på det? Nu, liksom resten av tiden sedan skoldagens slut, borde ha fyllts av studier av knäet, nervbanorna, gener, medicinsk etik och en hel del annat. Vad är anledningen till att den inte har gjort det? Var jag verkligen tvungen att se på film? Det är det som är frågan.
Hur som helst så sitter jag här nu. Jag funderar på att ringa och prata lite med mor, samt plugga. Sedan blir det sömn i några timmar, varefter jag är på språng för en ny dag.
God kväll
Nu dock, blir här en liten beskrivning av min dag och läget just nu. Läget är nämligen tämligen ostabilt och denna ytterst unika torsdag har förlänat mig en hel del nya kunskaper, både oerhört livsviktigt relevanta och mer komiskt praktiska sådana. Idag har vi nämligen genomgått en kurs i HLR och första hjälpen.
HLR (Hjärt- och lungräddning för den som ej vet det) är mycket användbart. Det kan rädda liv, men det är jobbigt. Vi fick träna på bröstkompressioner varvat med blås, varefter vi skulle hålla igång i 10 minuter. Det är rätt kort tid, men det var jobbigt ändå. Jag har fått ännu mer respekt för sådana som verkligen har räddat en människa genom ihållande HLR under en längre tid. De är riktiga superhjältar.
Vad som var roligt var att vi fick var sin egen övningsdocka, kallad MiniAnne. Jag tycker dock att min nyvunna kompis mer liknar skådespelaren Steven Fry, så det är möjligt att jag döper om henne/honom. Det anser jag ha rätt till. Jag har ju trots allt räddat den stackarns liv idag.
De andra, mindre livsnödvändiga, kunskaperna tillförskaffade jag mig under fikapausen. Bland annat lärde min gode PBL-kamrat Märta ut hur man enkelt kan konstruera ett falskt personnummer. Det kan komma väl till hands, exempelvis om man vill resa billigt med barnbiljett på tåg. Jag vet inte om jag hade haft nerver till det, men det är ju alltid bra att veta.
Sedan lade Mattias, en annan god PBL-kamrat, fram ett förslag om att vi skulle ringa 118118 och fråga var Mekonomen i Falun ligger. Vi andra tappra läkarstudenter runt det rektangulära fikabordet blev oerhört nyfikna och bestämde oss för att ta oss an uppgiften. Vi blev dock varnade för att de på nummerupplysningen var rätt trötta på just den frågan. Vi ringde upp, tysta som möss, med högtalarna på, ställde frågan, fick svar, gapskrattade kollektivt och avslutade samtalet.
Halva dagen ägnades åt första hjälpen; L, A-D. Livsfarligt läge, airways, breathing, cirkulation, disability och exposure. Håll det i minnet.
Annars blev det övningar i grupp med folk som lekte häst och trillade ner från imaginära äppelträd.
Angående läget, som enligt mig själv förefaller tämligen ostabilt, kan jag bara rysa i känslor av nervositet och oro. Jag har min första tenta på tisdag, och jag finner ständigt nya undanflykter för att inte plugga. Bara det att denna uppdatering blev till är väl ett tecken på det? Nu, liksom resten av tiden sedan skoldagens slut, borde ha fyllts av studier av knäet, nervbanorna, gener, medicinsk etik och en hel del annat. Vad är anledningen till att den inte har gjort det? Var jag verkligen tvungen att se på film? Det är det som är frågan.
Hur som helst så sitter jag här nu. Jag funderar på att ringa och prata lite med mor, samt plugga. Sedan blir det sömn i några timmar, varefter jag är på språng för en ny dag.
God kväll
Nuapurista kuulu se polokan tahti...
Ring, ring, bara du slog en signal.
Bara ring, ring, tystnaden är så total.
Jaha ja... Just det...
Bara ring, ring, tystnaden är så total.
Jaha ja... Just det...
Livets svåra frågor
Vi har just haft gruppdiskussion i etik, genetik. Jag uppskattar sådana diskussioner eftersom man då får en uppfattning av människorna i ens närhet, i detta fall min PBL-grupp.
Det blev bitvis hetsigt och argumenterande.
Ibland blir jag så arg på andra människors åsikter. Hur kan de säga sådana saker? Inser de inte att livet är det viktigaste vi har? Vissa frågor är så oerhört svåra att ta ställning till. Man kan inte bara se till nyttan och det allmänt bästa.
Ibland när jag tänker mig in i dessa människors situation får jag en känsla av rädsla, sorg och frustration. Det är svårt, men livet kommer ändå främst.
Jag vet att jag verkar förvirrad. det är för att jag är det.
Varför kan inte folk förstå?
Det blev bitvis hetsigt och argumenterande.
Ibland blir jag så arg på andra människors åsikter. Hur kan de säga sådana saker? Inser de inte att livet är det viktigaste vi har? Vissa frågor är så oerhört svåra att ta ställning till. Man kan inte bara se till nyttan och det allmänt bästa.
Ibland när jag tänker mig in i dessa människors situation får jag en känsla av rädsla, sorg och frustration. Det är svårt, men livet kommer ändå främst.
Jag vet att jag verkar förvirrad. det är för att jag är det.
Varför kan inte folk förstå?
