Jag bara måste
Jag bara måste skriva ett litet mysigt inlägg för jag känner mig så bra. Idag har Anders, som jag bor hos för tillfället, visat mig runt i Lund. Vi såg en massa trevliga byggnader, växter, gator, stigar, människor och skyltar. Vi passerade även genom ett moln av vildar från tekniska som var mitt uppe i sin nollning. Det var intressant och rätt kul. Man fick lite tankar till något Mitt i naturen-program.
Sedan har jag varit på introduktionsfika hos Medicinska Föreningen med de andra som också skall studera till läkare. Det var mycket trevligt och jag träffade en massa nya människor. Många av dem är äldre än mig. De har jobbat, rest eller gjort något annat i något eller några år. Det verkar inte vara så många som kommer direkt från gymnasiet.
Jag kan väl säga att vi blir en mycket blandad klass, vilket jag tycker är bra.
När jag kom hem igen blev det teparty med Anders och en gammal gymnasiekamrat till honom. Vi diskuterade läkare, språk, natur, te och mycket annat. Sedan slöt sig även Kajsa, Anders dotter, till vår skara. Det blev grundliga genomgångar av internationell humor, filmer av alla de slag, äggmackor, känslor av drömmar och annat. En alltigenom intellektuell, idékläckande och trevlig kväll.
I morgon är det upprop, 12.45 prick. Vi funderade idag om man tar bort den akademiska kvarten när man skriver prick. Någon upplyste oss om att den bara försvinner om man skriver prickprick. Jag tror inte någon vill chansa, utan jag räknar med att träffa dem på BMC 12.45.
Jag längtar. Jag känner att det blir bra. Jag fylls av förväntan inför detta nya.
Dags för bädden. Imorgon blir en stor dag.
Sedan har jag varit på introduktionsfika hos Medicinska Föreningen med de andra som också skall studera till läkare. Det var mycket trevligt och jag träffade en massa nya människor. Många av dem är äldre än mig. De har jobbat, rest eller gjort något annat i något eller några år. Det verkar inte vara så många som kommer direkt från gymnasiet.
Jag kan väl säga att vi blir en mycket blandad klass, vilket jag tycker är bra.
När jag kom hem igen blev det teparty med Anders och en gammal gymnasiekamrat till honom. Vi diskuterade läkare, språk, natur, te och mycket annat. Sedan slöt sig även Kajsa, Anders dotter, till vår skara. Det blev grundliga genomgångar av internationell humor, filmer av alla de slag, äggmackor, känslor av drömmar och annat. En alltigenom intellektuell, idékläckande och trevlig kväll.
I morgon är det upprop, 12.45 prick. Vi funderade idag om man tar bort den akademiska kvarten när man skriver prick. Någon upplyste oss om att den bara försvinner om man skriver prickprick. Jag tror inte någon vill chansa, utan jag räknar med att träffa dem på BMC 12.45.
Jag längtar. Jag känner att det blir bra. Jag fylls av förväntan inför detta nya.
Dags för bädden. Imorgon blir en stor dag.
Olaga hot - Det är olagligt och idiotiskt
När jag först läste om den hotfulla pappan i Karungi tyckte jag att de överreagerade en aning. Ärligt talat, föräldrarna var väl lite väl hysteriska? Inget allvarligt hände ju.
Sedan tänkte jag efter. Var det så konstigt att föräldrarna ville ha hem sina barn? Jag skulle inte vilja ha mina kära i närheten av en man som skriker om att döda folk.
Han skrek att han skulle rada upp alla, lärare och barn, och skjuta dem. De skulle lida för att han lidit.
Detta för att hans dotter hade knuffats och skadat huvudet.
Jag förstår att man blir upprörd när ens barn skadar sig, men sådant häver man inte ur sig. Vilken normalt funtad människa hotar med att döda folk? Därtill på köpet inför en massa små barn? Då har man gått långt över gränsen.
Han hade inte avsikt att skada någon. Nej, det trodde inte jag heller, men han får väl tänka på vad han säger. Jag litar inte på folk som kan slänga ur sig sådant där.
Sedan tänkte jag efter. Var det så konstigt att föräldrarna ville ha hem sina barn? Jag skulle inte vilja ha mina kära i närheten av en man som skriker om att döda folk.
Han skrek att han skulle rada upp alla, lärare och barn, och skjuta dem. De skulle lida för att han lidit.
Detta för att hans dotter hade knuffats och skadat huvudet.
Jag förstår att man blir upprörd när ens barn skadar sig, men sådant häver man inte ur sig. Vilken normalt funtad människa hotar med att döda folk? Därtill på köpet inför en massa små barn? Då har man gått långt över gränsen.
Han hade inte avsikt att skada någon. Nej, det trodde inte jag heller, men han får väl tänka på vad han säger. Jag litar inte på folk som kan slänga ur sig sådant där.
Ett sidospår
Kan man få förskott på pensionen om man lovar, dyrt och heligt, att ta livet av sig så snart man fyller 65?
Kanske något för deprimerade studenter...
Kanske något för deprimerade studenter...
Fartvinden rufsar mitt hår och dränker mina öron i vinande
En cykel, sicken frihet. Det känns som att jag kan ta mig vart jag vill. Till världens ände till och med. Det torde dock inte skulla behövas.
Jag har cyklat idag. Det räcker som sammanfattning. Nu ska jag cykla lite mer.
För övrigt vill jag diskutera influensavaccin, bärplockare, konst och andra viktiga saker med min kära Småsocka. Kom hit vet jag! Fast kanske inte innan jag har någon bostad att erbjuda...
Min nära förestående flytt till mitt lilla studentrum känns bra. Jag längtar faktiskt lite.
Ut i världen igen.
Jag har cyklat idag. Det räcker som sammanfattning. Nu ska jag cykla lite mer.
För övrigt vill jag diskutera influensavaccin, bärplockare, konst och andra viktiga saker med min kära Småsocka. Kom hit vet jag! Fast kanske inte innan jag har någon bostad att erbjuda...
Min nära förestående flytt till mitt lilla studentrum känns bra. Jag längtar faktiskt lite.
Ut i världen igen.
Jag är trött
Ja, som sagt, överskriften beskriver mina känslor nu. Jag har traskat runt Lund ett antal varv idag. Det började med ett besök på Stadsbiblioteket där jag skaffade bibliotekskort och lånade lite böcker. Sedan bar det iväg till Måsvägen. Det var en bit...
Där träffade jag husförmannen Nils på Kalmar Nation. De var så vänliga att erbjuda mig ett litet, billigt rum. Jag hoppade och tjoade av glädje och tjöt: Jaa! Jag tar det!
Nåja, riktigt så kanske det inte gick till, men jag tackade artigt ja och skrev under hyreskontraktet. Snart blir det inflyttning. Ingen inflyttningsfest planeras dock.
Rummet är som tidigare nämnt litet. Korridoren ser lite allmänt sunkig ut, med litet kök och litet allrum. Tio rum delar på två duschar och två toaletter. Det låter kanske inte som drömmarnas bostad, men jag ansåg det acceptabelt tills jag finner något mer i min smak.
Efter äventyret borta vid Vildanden, där huset ligger, tänkte jag leta upp Elgiganten. Jag fann dock till min stora förttret att någon ondskefull människa placerat denna nödvändiga affär utanför kartan, och alltså utanför min kännedom. Jag beslöt mig för att utforska centrala Lund i stället.
Jag traskade tillbaka, passerade järnvägen och villade mig in bland alla kringelkrokiga gator. Vandringen avslutades på Konsum och grönsakstorget där jag inhandlade ingredienser till en fisksoppa.
Värt att nämna är att när jag anammade tröttheten som spred sig genom min kropp och vände hemåt, kallade en äldre dam på mig. Hon sa att jag hade en mycket fin frisyr. Den var jättesöt och klädsam på alla sätt. Jag blev glad och ryggsäcken kändes med ens lättare.
Nu, efter lite vila och ett mellanmål, känner jag mig lite mer uppåt. Snart skall jag sätta igång med grönsakshackandet.
Lund är fint.
Hej
Nya koordinater
Nu befinner jag mig i mitt nya hem. Ja, inte precis mitt hem, men min nya hemort, Lund. Det är för övrigt en mycket fin och trevlig stad. Den har en hemsk, blöt, rent ut sagt värdelös vinter, men en underbar vår då allt och alla pånyttföds, har jag fått förklarat för mig.
Jag befinner mig för närvarande hos en vän till min mor. Han och hans familj är så vänliga att de låter mig bo här tills jag hittar något eget. Detta sker faktiskt relativt snart. Några timmar innan min avresa blev jag uppringd av Nils på Kalmar nation som sa att de hade ett korridorrum åt mig. 18 kvadrat, delad dusch, lite avsides... Perfekt, utbrast jag. Min önskedröm!
Allvarligt skämtat, jag är glad. Nu har jag någonstans att leva och sova. Nu återstår att skaffa möbler. Det blir ett äventyr.
Nu är jag trött. Jag har flängt runt i tågens universum i ett dygn. Jag har svurit över en gigantisk ultratät och otroligt otymplig och omedgörlig gul-lila bag. Jag har oroat och surat ner mig över sena tåg. Jag har förbluffats över att jag med nöd och näppe undgick att missa tåget, med tanke på att jag hade suttit precis bredvid perrongen och väntat i en och en halv timme. Jag har sett en gammal Beck-film.
Som var och en kan förstå har jag fått utstå och uppleva mycket, och är således rätt mör. Huvudet snurrar och tankarna vandrar. Därför skall jag nu vandra bort till min egenhändigt utdragna bäddsoffa, placerad i detta mycket fina och stora hus bibliotek, läsa lite om den tappre soldaten Svejk och sedan hälsa drömmarna välkomna. De är efterlängtade så möjligtvis är en tankens salut på sin plats. Sagt och gjort. Tadadadaaa, BADADABOM!
Snark. Sov gott.
Jag befinner mig för närvarande hos en vän till min mor. Han och hans familj är så vänliga att de låter mig bo här tills jag hittar något eget. Detta sker faktiskt relativt snart. Några timmar innan min avresa blev jag uppringd av Nils på Kalmar nation som sa att de hade ett korridorrum åt mig. 18 kvadrat, delad dusch, lite avsides... Perfekt, utbrast jag. Min önskedröm!
Allvarligt skämtat, jag är glad. Nu har jag någonstans att leva och sova. Nu återstår att skaffa möbler. Det blir ett äventyr.
Nu är jag trött. Jag har flängt runt i tågens universum i ett dygn. Jag har svurit över en gigantisk ultratät och otroligt otymplig och omedgörlig gul-lila bag. Jag har oroat och surat ner mig över sena tåg. Jag har förbluffats över att jag med nöd och näppe undgick att missa tåget, med tanke på att jag hade suttit precis bredvid perrongen och väntat i en och en halv timme. Jag har sett en gammal Beck-film.
Som var och en kan förstå har jag fått utstå och uppleva mycket, och är således rätt mör. Huvudet snurrar och tankarna vandrar. Därför skall jag nu vandra bort till min egenhändigt utdragna bäddsoffa, placerad i detta mycket fina och stora hus bibliotek, läsa lite om den tappre soldaten Svejk och sedan hälsa drömmarna välkomna. De är efterlängtade så möjligtvis är en tankens salut på sin plats. Sagt och gjort. Tadadadaaa, BADADABOM!
Snark. Sov gott.
Kyla i luften, men värme i hjärtat
NU är det SNART dags. Lustigt uttryck det där.
Om en vecka packar jag mig in på tåget och reser till min nya hemort. Jag längtar och oroas. Det var dock inte huvudtanken med detta inlägg.
Jag var ute och sprang i morse. Det var inte onödigt tidigt, faktiskt ganska sent för att vara jag. Solen sken och jag antog att det var det som lurade mig. Hela dagen har faktiskt sett varmare ut än vad den verkligen var. Termometern visade på ca +6 grader. Lite i kyligaste laget, tänkte jag, men bestämde mig för att strunta i det. Jag klädde mig följaktligen i kortbyxor och linne inför rundan.
Jag ska erkänna, det var kallt, men jag ville inte vända och ta på mer kläder utan jag satsade på att springa mig varm. På vägen ner mot campingen såg jag det, frosten. Den vågade visa sig i gräset längs piss-allén (som jag döpt sträckan till, men det är en annan historia). De långa stråna låg längs backen täckta av ett vitt lager av höst och så småningom, vinter. Nu är alltså sommaren slut. Jag kan inte annat än känna mig lite vemodig. Nu måste jag, och resten av tillvaron, vinka farväl till sommarens hitochdit och nuochhär, och börja ta itu med livet. Det bådar dock också för spännande nya möjligheter.
Frosten är här, kylan ligger i luften, men samtidigt skiner solen. Det var dock inte heller vädret jag skulle diskutera här.
Det jag vill uppmärksamma folk på, är kylan och värmen som härjar inuti, och vikten av förståelse för andra människor.
Idag har jag fått en insikt i en annan människas liv, och det gör mig alltid på ett sätt fascinerad. Detta låter kanske okänsligt, men det är inte på det sättet. Jag inser hur otroligt lite jag har vetat om den personen, och är tacksam för att jag nu ser den i ett nytt ljus.
Om man inte förstår en människa, inte kan sätta sig in i dennes situation, är det så otroligt svårt att veta hur man ska förhålla sig till denne. Jag vet, för jag är alltid osäker bland okända människor. Ibland blir det rent frustrerande och kan leda till onödiga gräl och missförstånd. Det jag vill säga är att man aldrig ska döma folk. Sök alltid förståelse och var inte så infernaliskt träskalliga som jag vet många tenderar att vara, även jag.
Idag har jag än en gång blivit påmind om vikten av förståelse. Jag har helt oplanerat upplevt glädjen, och svårigheten, med att vara öppenhjärtad.
Även om frosten då får ett fastare grepp, och kylan tillåts vina om ens alldeles för lättklädda kropp, så får också solen lättare att ta sig in. Aldrig uppskattas solens strålar mer än av den som fryser.
Om en vecka packar jag mig in på tåget och reser till min nya hemort. Jag längtar och oroas. Det var dock inte huvudtanken med detta inlägg.
Jag var ute och sprang i morse. Det var inte onödigt tidigt, faktiskt ganska sent för att vara jag. Solen sken och jag antog att det var det som lurade mig. Hela dagen har faktiskt sett varmare ut än vad den verkligen var. Termometern visade på ca +6 grader. Lite i kyligaste laget, tänkte jag, men bestämde mig för att strunta i det. Jag klädde mig följaktligen i kortbyxor och linne inför rundan.
Jag ska erkänna, det var kallt, men jag ville inte vända och ta på mer kläder utan jag satsade på att springa mig varm. På vägen ner mot campingen såg jag det, frosten. Den vågade visa sig i gräset längs piss-allén (som jag döpt sträckan till, men det är en annan historia). De långa stråna låg längs backen täckta av ett vitt lager av höst och så småningom, vinter. Nu är alltså sommaren slut. Jag kan inte annat än känna mig lite vemodig. Nu måste jag, och resten av tillvaron, vinka farväl till sommarens hitochdit och nuochhär, och börja ta itu med livet. Det bådar dock också för spännande nya möjligheter.
Frosten är här, kylan ligger i luften, men samtidigt skiner solen. Det var dock inte heller vädret jag skulle diskutera här.
Det jag vill uppmärksamma folk på, är kylan och värmen som härjar inuti, och vikten av förståelse för andra människor.
Idag har jag fått en insikt i en annan människas liv, och det gör mig alltid på ett sätt fascinerad. Detta låter kanske okänsligt, men det är inte på det sättet. Jag inser hur otroligt lite jag har vetat om den personen, och är tacksam för att jag nu ser den i ett nytt ljus.
Om man inte förstår en människa, inte kan sätta sig in i dennes situation, är det så otroligt svårt att veta hur man ska förhålla sig till denne. Jag vet, för jag är alltid osäker bland okända människor. Ibland blir det rent frustrerande och kan leda till onödiga gräl och missförstånd. Det jag vill säga är att man aldrig ska döma folk. Sök alltid förståelse och var inte så infernaliskt träskalliga som jag vet många tenderar att vara, även jag.
Idag har jag än en gång blivit påmind om vikten av förståelse. Jag har helt oplanerat upplevt glädjen, och svårigheten, med att vara öppenhjärtad.
Även om frosten då får ett fastare grepp, och kylan tillåts vina om ens alldeles för lättklädda kropp, så får också solen lättare att ta sig in. Aldrig uppskattas solens strålar mer än av den som fryser.
Ute är det kallt, men inne skiner en leende sol.
Det finns dagar då inte ens jag vill diska
Idag har jag tagit en paus ifrån planerandet av mitt liv. Jag har i princip degat mig igenom största delen av dagen.
Det jag har gjort är att återuppleva ett tv-minne från min barndom. Jag har stirrat mig igenom tre avsnitt av Spielberg-serien Taken. Denna scince fiction-serie tyckte jag mycket om när jag var yngre. Ärligt talat tycke rjag fortfarande att den är rätt underhållande, även om jag inte är en lika stor beundrare av rymdskepp och aliens nu som jag var för några år sedan. Jag minns att när jag var ca 8 år kanske, var mina favoritprogram Star Trek och någon bortglömd serie om en grupp människor som försökte bosätta sig på en annan planet. Undras om jag skulle uppskatta dessa barndomsnöjen i lika hög grad idag? Jag tvivlar. Ack, du nyfikna fördomsfria barndom.
Nu är det emellertid nog med nostalgi. Dags att dyka in i en värld full av flygande tefat och små gröna män, för jag måste ju få reda på hur det går för familjen Keys, Crawford och vad annars de hette.
Se upp för starka vita ljus och diska inte i onödan.
Det jag har gjort är att återuppleva ett tv-minne från min barndom. Jag har stirrat mig igenom tre avsnitt av Spielberg-serien Taken. Denna scince fiction-serie tyckte jag mycket om när jag var yngre. Ärligt talat tycke rjag fortfarande att den är rätt underhållande, även om jag inte är en lika stor beundrare av rymdskepp och aliens nu som jag var för några år sedan. Jag minns att när jag var ca 8 år kanske, var mina favoritprogram Star Trek och någon bortglömd serie om en grupp människor som försökte bosätta sig på en annan planet. Undras om jag skulle uppskatta dessa barndomsnöjen i lika hög grad idag? Jag tvivlar. Ack, du nyfikna fördomsfria barndom.
Nu är det emellertid nog med nostalgi. Dags att dyka in i en värld full av flygande tefat och små gröna män, för jag måste ju få reda på hur det går för familjen Keys, Crawford och vad annars de hette.
Se upp för starka vita ljus och diska inte i onödan.
